lovelongtime

Jag har haft en del pojkvänner hit och dit men inga som var seriösa eller bra. Så jag vill helst inte skriva om dom för de är inga bra minnen, speciellt inte det senaste förhållandet som egentligen var min första kärlek. Men nej, det vill jag inte ta upp för mina vänner vet hur dåligt jag mådde då.

Min första kärlek är Andreas. Killen som jag är tillsammans nu med. Jag träffade honom första dagen han började i min klass, två dagar efter skolan början. Han bytte från SM till BF, vilket jag är stört glad över!
Jag såg honom gå igenom BF korridoren och gå in i vårat klassrum. Han hade en blå tröja på sig, mjukisbyxor och sin bag. Min första tanke om honom var "Fyfan vad snygg han är!". Fattar ni hur glad jag blev när våran lärare sa att han skulle börja i våran klass? Äntligen hade jag någon snygg kille att titta på. ;)
Jag kan erkänna, att jag stalkade honom lite, hahaha. Inte så där jätte mycket. Men dom kompisarna han var med i klassen, dom var jag med. Jag försökte att prata med honom, men det gick inte så bra för jag var så himla blyg i hans närhet. När vi slutade skolan så försökte jag gå ikapp honom, men det blev oftast en pinsam tystnad när vi gick hemåt. Hahah fyfan vad töntig jag var. Men så är det när man gillar någon!

Jag kommer ihåg första dagen jag var med honom utanför skolan. Det var jag, Andreas, Martin och Jeremy. De skulle beställa biljett till Eksjö stadsfest och äta pizza.  De frågade mig om jag skulle hänga med och äta pizza, men jag sa att jag inte visste för jag ville höra vad Andreas skulle göra. Skulle han äta pizza så skulle jag också det. Skulle han gå hem så skulle jag ta sällskap med honom. Han sa att han skulle äta pizza, så ni kan ju gissa vad jag gjorde.
Efter stan gick jag, Andreas och Martin hem till Andreas för Martin skulle låna en dator från honom. Jag var så himla trött så jag låg i hans säng sen så kom Andreas och låg på mina ben. Ni kan ju förstå hur mycket det pirrade i magen!

Våran första puss var hemma hos mig. Andreas frågade mig om jag ville vara med honom på en söndag och titta på film, och självklart ville jag det?! Jag hade fixat mig en timme för tidigt. Satt i fönstret och tittade om han kom. Herre gud vad nervös jag var! Tittade mig i spegeln flera gånger för att fixa håret.
Vi tittade på någon skräckfilm, för hur mysigt är det inte när en kille håller om en? Men smart som Andreas är så fattade han inte att jag ville det, haha! Men efter filmen, så började han närma sig mot mig mer och mer och så pussade han mig. Den dagen kändes verkligen som att vi var tillsammans för vi pussades lite då och då och höll om varandra, precis som vi gör idag, men det tog lite tid innan vi blev tillsammans. Jag var helt förvirrad efter Andreas hade gått hem, om han gillade mig eller inte, om han var seriös med pussen eller inte. Jag frågade honom om han gillade mig och jag fick ett "vet inte". Jag var faktiskt rädd för att bli kär, att älska honom, för jag visste inte hur han kände eller hur det skulle sluta, eller om det skulle bli som i mitt förra förhållande? Jag visste inget. Men jag tog risken och blev kär. Absolut inget jag ångrar!

Varje gång jag hör Andreas säga att han älskar mig så blir jag lite tårögd. Verkligen varje gång. För jag ser så tydligt i Andreas ögon att han menar det så himla mycket. Mitt hjärta slår några extra snabba slag då och mitt leende blir bara större och större.

Han är så himla fin, på både insidan och utsidan. Han är the perfect guy for me. Finns så himla många bra saker han gör för mig. Jag förtjänar inte en sånhär bra kille! Vad har jag gjort för att förtjäna dig, Andreas? Jag lever verkligen i min dröm. Enda sen den första dagen jag såg dig så ville jag ha dig .. Fattar inte att jag fick så som jag ville.
Du är så himla fin emot mig. Behandlar en tjej så som man ska. Du tröstar mig verkligen alltid när jag är ledsen och samtidigt så får du mig och le när jag gråter. Du skrattar åt mina dåliga skämt. Du skrattar till och med åt dina dåliga skämt, haha! Åh, vad jag älskar dig, Andreas!

Förlorar jag dig så rasar hela min värld ner. Men när du sa idag, att jag aldrig kommer förlora dig fick mig och inse att du kommer verkligen aldrig lämna mig. Vi har varit tillsammans i fem månader den 13 februari. Fem månader? Det känns som vi har varit tillsammans i flera år, men samtidigt i någon dag. Tiden går så himla snabbt med dig. Jag är glad som har dig i mitt hjärta för det är du som får mig och må såhär bra.

Jag vet inte mer vad jag ska säga. För tillfället är jag slut på ord. Kan erkänna en pinsam sak .. Grät samtidigt som jag skrev detta hehehe ... Har blivit sån lipsill nu för tiden! Man kanske blir mer känslosam när man är kär i världens underbaraste kille?

Btw så har jag en hemsida som jag är medlem på som handlar BARA om dig, Andreas. Bilder med texter på. Varje bild handlar om dig. http://highwaydude.tumblr.com