lovelongtime

Rasister gör mig upprörd. Jag tycker det är så himla fel att vara rasist. Finns absolut ingen anledning till att vara det. T.ex om en mörkhyad person slår dig, varför ska du börja hata alla mörkhyade? Varför inte bara hata den personen som gjort dig något ont? Det är så himla fel att dra alla över en kam och hata t.ex alla muslimer. Varför? Jag blir så himla förbannad!
Jag kan helt ärligt talat säga att jag inte vill ha något med rasister att göra. Jag respekterar dom till 0% eftersom dom respekterar inte mig. Varför ska man hata en mörkhyad för? Säger hudfärgen vad du har för personlighet? Varför ska man hata muslimer? ALLA muslimer är inte terrorister. Lär känna personen innan du dömer honom/henne.

 

Har ni också de dagar då ni saknar hur erat hår har sett ut? Jag har den dagen nu ... Innan den 16 November hade jag långt rött hår men som var riktigt utslitet för jag hade inte klippt mig på 1,5 år. Brukade pussa och smeka mitt långa röda hår om nätterna för jag tyckte det var så fint ... Den 16 november 2010, Tisdag 17:00 var en riktigt hemsk och sorlig dag för mig .. HUR KUNDE DU GÖRA SÅHÄR MOT MIG RÖDIS? :( Jag saknar dig, riktigt mycket. Mitt fula korta bruna hår växer ju aldrig! VAD SKA JAG TA MIG TILL? Saknar dig rödis .. Come back to me! ♥

När jag gick på mellanstadiet så tyckte jag att regnbågar var riktigt grymma! Jag ville verkligen veta vad som fanns i början av regnbågen, så gissa vad jag gjorde när jag var 12 år? Jo .... Jag cyklade till regnbågen! Cyklade faktiskt rätt långt, men regnbågen närmade sig aldrig mig, så jag gav upp och cyklade hem igen ... True story!

Jag skulle vilja byta mitt liv med Kenza en dag. Hon verkar ha ett sånt himla bra liv. Hon reser väldigt mycket utomlands och har en snygg serbisk pojkvän. ;) Visst, hennes liv kanske inte är så bra som den verkar på bloggen? But who knows, skulle ändå vilja byta för en dag. Dessutom är hon en utav den vackraste kvinnan jag vet.

Vem vill inte resa till varma länder några gånger om året i några veckor?

Tänk att tiden går så himla snabbt. 153 underbara dagar med dig, Andreas. Fem månader. Jag kan verkligen inte förstå att det är fem månader idag. Det känns verkligen som det har gått bara någon vecka och inte 21 veckor.
Under denna tiden så har mina känslor för dig blivit så himla starka så inget kan förstöra det. Det du och jag har, det har inget annat par på denna jorden. Helt ärligt så känns det fortfarande konstigt och säga att du är min pojkvän. Det låter riktigt overkligt. Det är bara något jag kan tänka mig säga i mina drömmar.

Jag behöver inte skriva en wall och text om hur mycket jag älskar dig, för jag kan inte göra det. Jag kan inte förklara min kärlek till dig. Men du vet att jag älskar dig, mer än något annat. Du har verkligen förändrat mitt liv. ♥

Någon ville att jag skulle ha flera bilder på Ivanka, och det är ju inte så svårt och fixa?













Och finaste bilden på min Ivanko!

Fick en del svar från förra inlägget. Me happy! Många ville att jag ska ha flera bilder på min blogg (speciellt på ivanka). Det ska jag försöka fixa! Men är väldigt lat med att lägga in bilder på datorn osv. But I will try!

Min dag ser ut såhär: Jag vaknar runt 13:40. Ska ligga i sängen ett jätte bra tag till. Runt 19:30 är det handbollsmatch som man ska ner till och titta på med Ivanka och andra brudar. Sen vet jag inte vad jag ska göra.

Skön sommarbild med Ivanka!

Jag blir verkligen jätte glad utav att jag har så många läsare, cirka 40-50 om dagen! Dock så får jag väldigt väldigt lite kommentarer, så skulle vara kul om ni tog tag i det och svarar på ett par frågor. :)

Vad heter du?
Hur gammal är du?
Varför läser du just min blogg?
Vad vill ni ser mer i bloggen?

Igår när jag och Dadi skulle åka till Ivanka, så ska självklart idioten backa för snabbt så han krockar i en bil. Okej, nu överdrev jag. Han råkade bara nudda till den dära spegeln vid dörren på bilen. Inget blev skadat MEN ... Idag så ringer min pappa mig (eftersom jag inte var hemma) och berättar såhär ..

Nej vänta ... Jag måste måla en bild på hur våran bil och gubbens bil var parkerad så ni fattar bättre.
Blå bil är våran bil, och grön bil är gubbens bil.

Som ni förstår så skulle min bror backa bilen. Han backade lite väl för snabbt, men hey? So what? Ingen bil är väl bakom honom? MEN JOOOOOOO. Gubbjävelns bil är parkerad halft på trotoaren. :) BRA! Nej. Men som sagt, Dadi nuddade bara spegeln sådär lite.

SÅÅÅ IDAG! Så ringde min pappa mig och berättade att gubben hade sett allt från fönstret. (det var kolsvart ute, regnade, han har dålig syn OCH är 80 bast, JA mycket han såg!)Han sa att han har värsta bucklan på bildörren och det är vårat fel. Hur då undrar vi? För vi har inte en enda repa eller något på våran bil, så det kan inte varit vi. Men nej, han ska inte ge sig, utan han ska polisanmäla oss och tar kort på våran bil. Fattar inte ens varför han tog kort på den? Sen kommer han upp och börjar tydligen tjabba att det är vi och blablabla. Fyfan vad förbannad jag blev. MEN han blev lite ägd av oss. Vi sa att vi tänkte polisanmäla honom för att han parkerade olagligt, då vart han allt tyst. :)

BRB CALL GRANNFEJDEN!

Har precis tittat klart på Legends of the fall. En film från 1994 som är så otroligt bra och fin! Tårarna kom efter en halvtimme och bara fortsatte rinna tills filmen var slut. Jag gillar faktiskt sådana filmer, lite cowboy men ändå romantisk film. Ni borde verkligen se denna filmen. Åh så fin den är!

Ja, mycket text är det och läsa, men väldigt värt det.

"Trötta pga all svek Förenta staternas regering har förekommit av indianer, pensionerar Överste William Ludlow (Anthony Hopkins) till en avlägsen del av Montana med One Stab, en indian vän, där de bygger en ranch. Åtföljer dem är lejd Decker, Deckers Cree hustru Pet och deras dotter Isabel II. Överstens fru, Isabella, inte anpassar sig inte till de hårda vintrarna och flyttar till östkusten. Överste Ludlow har tre söner: Alfred, den äldste, är ansvarsfull och försiktig, Tristan är vild och väl insatt i amerikansk indiska traditioner, Samuel, den yngsta, är utbildad men naiv och ständigt bevakas av sina bröder.

Vid tolvårs ålder rör Tristian en sovande grizzly björn. Björnen vaknar och slår till Tristian, skadar honom, men han högg björnens tass och skar av en av klorna.

Samtidigt som pojkarna växa upp, Samuel återvänder hem från Harvard med sin fästmö, Susannah Fincannon. Hon ser Tristan som spännande, men älskar Samuel. Innan de ska gifta sig, berättar Samuel för hans familj att han lämnar dem för Calgary, att ansluta sig till kanadensiska expeditionskåren, och stödet Storbritannien i kampen mot Tyskland. Men till deras fars missnöje, Alfred och Tristan avgår också.

Under första världskriget, bröderna befinner sig i den 10: e bataljonen, . Alfred var som officer, leder en avgift i ingenmansland. Tristan överger sin enhet för att vara på Samuels sida. Attacken slås tillbaka med stora förluster, och Alfred är skadad. Vid besök hos Alfred på sjukhuset, får Tristan reda på att Samuel har frivilligt valt att gå på en farlig spaningsuppdrag. Han rusar ut för att skydda sin bror men anländer för sent för att rädda honom från att dödas. Ödelagda, Tristan håller Samuel tills han dör, sedan skär ut Samuel hjärta, som han skickar hem för atbegravd på sin fars ranch. Fylld av hat, springer Tristan ensam bakom tyska linjer, dödade två artillerister. Till fasa för hans medsoldater, återvänder han till lägret med skalper av tyska soldater hängande runt halsen. Han är utskriven från arméns tjänst, men går inte hem. Alfred återvänder till Montana och föreslår äktenskap med Susannah, men hon avböjer.

Tristan återvänder hem, där Susannah finner honom gråta över Samuel grav. Susannah försöker trösta honom. Under en tid blir de två förälskade i varandra. En svartsjuk Alfred konfronterar Tristan och senare lämnar ranchen för att fortsätta sitt liv i Helena. Tristan relation med Susannah är dömd av sin skuld och smärta för att inte skydda Samuel, liksom känslan ansvarar för att driva Alfred bort. Dessa demoner tvinga honom för att resa i flera år. På ranchen, väntar Susannah på honom men så småningom får ett brev: ". Allt vi hade är dött, precis som jag.." Alfred finner henne gråtande på verandan och försöker trösta henne. Överste Ludlow finner dem tillsammans, vilket leder till ett argument och faller ut mellan överste och Alfred. Överste Ludlow lider senare av en stroke. Han talar inte på år och ranchen försämras. Med tiden går Susannah med på att gifta sig med Alfred, numera kongressman. Alfreds näringslivet och politiken får honom att engagera sig i O'Banion bröderna bootleggers och gangsters.

Tristan återvänder under förbudstiden, vilket väcker liv tillbaka till ranchen och hans far. Han accepterar Susannahs äktenskap och senare blir kär i och gifter sig med Isabel II. De har två barn, den äldsta är en pojke som heter Samuel för att hedra hans egna bror. Livet verkar bli normalt igen för Tristan. Han finner sann lycka i hans unga familj. Tristan blir inblandad i småskalig smuggling bootleg sprit, han omkom i strid med O'Banion bröder. Tristan fru blir skjuten av misstag, dödad av en polis som arbetar för O'Banions, och i ett anfall av förtvivlad sor misshandlarg Tristan officer nästan till döden och måste tjäna trettio dagar i fängelse. Susannah besöker honom men Tristan vägrar hennes framsteg och insisterar på att hon "åka hem till Alfred". Efter frigivningen dödar Tristan och Decker de ansvariga för Isabel II: s död, däribland en av de O'Banion bröder.

Susannah begår självmord efter att ha insett att hon inte kan leva utan Tristan. När den återstående O'Banion bror kommer för Tristan så blir han och de korrumperade sheriffen dödade av överste Ludlow och Alfred som Tristan försökde skydda sin far. Alfred blir sams med sin far och bror. Tristan visste om att han kommer att få skulden för männens försvinnande, lämnar för berget landet efter att ha frågat Alfred att ta hand om sina barn. Med tiden dör alla i hans liv före honom. Som en gammal man, går Tristan en glänta för att undersöka en djurkropp och är inställd på en grizzlybjörn. Han drar sin kniv och slagsmål det. Som de kämpar, bilden freeze frames som One Stab berättar: "Det var en god död."

Min bror snackade med Dejan (ivankas bror) igenom en mick på xbox. De började snacka om att Dadi skulle dra till Dejan så de kunde spela och direkt så frågar jag om Ivanka är hemma. Jag fick svaret ja och självklart åkte vi dit. Var så himla längesen jag såg min bebi! Som vanligt skrattade hon när hon öppnade dörren. Fattar fortfarande inte varför hon skrattar åt mig så fort hon ser mig. :(
Vi chekade några video-klipps på youtube, snackade riktigt mycket och skrattade, eller ja .. Ivanka skrattade åt mig.
Förstår ni hur mycket jag har saknat henne?! Har inte träffat henne på ja .. en månad! Hur klarade du dig Ivanka? :)

Eftersom jag inte har någon fin bild på mig tillsammans med Ivanka, så får det bara bli en sommarbild på henne.

När pappa och jag var påväg till Virserum (doktorn) så sa jag till pappa att jag är rätt sugen på att övningköra. Övningkörde hela vägen hem sen + genom stan i Vetlanda. Jag har inte kört på mer än ett halft år, men skilzen är kvar!  Körde till och med när det var mörkt ute och det snöade/regnade. Det har jag aldrig gjort innan. Så jävla skönt att snön börjar försvinna mer och mer.

Jag är fortfarande sjuk men mår så himla mycket bättre än vad jag gjorde i torsdags. Tror jag höll på och få körtelfeber för jag hade alla symptomer och jag vet hur jag fick den. Det smittas via t.ex när man tar någon i handen, och jag praktiserar ju på en förskola där aaaaaaaaaaalla barn vill hålla min hand. Och tror ni det är något barn som INTE är snorig där? Nej, ALLA är snoriga där, och ALLA ville krama mig också. Så ja, deras ansikte var 1 mm ifrån mitt. Mysigt. :)

Det svider inte längre i halsen, jag har ingen feber och inte ont i mina leder utan jag är bara riktigt svag i kroppen. Det känns som jag är full 24/7 om jag ska gå eller stå länge. Det kan beror på för jag har ätit riktigt lite sen i onsdags. Men så är det när man inte haft någon aptit. Idag ska jag till doktorn, så vi får se vad hon säger. Det dåliga med att vara sjuk är att jag måste vara hemma hela denna veckan = jag kommer få göra om min praktik i en vecka när mina klasskompisar är i skolan. Rätt orättvist, för jag har inte valt att vara sjuk. Och nej, jag tänker inte tvinga mig själv att gå till praktiken när jag är så himla svag i kroppen. Finns stora chanser att jag kommer svimma. Verkligen inte värt att gå då. Har jag inte rätt?

Mitt favoritminne är nog när jag fyllde 16 år. Det var första gången på 11 år tror jag, att jag har stannat hemma i Sverige och firat min födelsedag. Vanligtvis åker vi alltid till Bosnien i slutet av juni eller i början av juli.

Det var så himla kul och fira min födelsedag med MINA vänner och få presenter. Visst, jag fick presenter i Bosnien också och det uppskattar jag. Men i somras, så fick jag så många och fina presenter som jag verkligen tyckte om och blev helt förälskade i dom! Fy så mysigt vi hade. Vädret var perfekt, tårtan var perfekt, mina vänner var perfekta, allt var perfekt! Jag kände mig verkligen omtyckt då, och att dom kom dit för min skull. Inget jag kommer glömma!

Ibland är det rätt skönt att vara sjuk. Sa till mamma att jag var rätt hungrig men visste inte vad jag skulle äta för något, då kom hon på att jag kunde äta donkenmat. Why not? Så hon gav sitt kort till brorsan så åkte han ditt donken och köpte mat åt mig, hehehe. B-) Men ah, frågade om han kunde hämta ett glas mjölk till mig, men det ville han inte ......... Tror han har märkt att jag har piggnat till rätt mycket. Damn it.

Jag är beroende av många saker och många människor.
Först och främst är jag beroende av all kärlek jag får från min pojkvän, familj och vänner! Och så klart är jag beroende av dom också, och inte bara kärleken! Vad skulle man ärligt talat göra utan kärlek? Världen skulle vara hur trist som helst. Utan kärlek skulle vi inte ha några vänner, familj, pojkvän/flickvän, husdjur osv. Jag tror inte världen hade existerat så länge ... För utan kärlek, så klarar vi oss inte.

Vem är inte beroende av datorn? Det första jag gör när jag kommer hem, är att jag sätter på datorn och loggar in på facebook. Men vem fan gör inte det? ;) Jag spenderar nog vääääldigt mycket tid framför datorn ... Om jag är hemma hela dagen så sitter jag framför datorn ... hela dagen ...

OCH MUSIK?! Musiken behövs så himla mycket! Ja, ni som är beroende av musik vet ju själva hur det är. :)

Howie Day – Collide - Acoustic Version
Olle Hedberg – The Scientis
Owl City – Vanilla Twilight
Ron Pope – Lullaby
Ron Pope – Perfect For Me

Jag älskar lugna låtar. Det är då jag tänker som mest.